UPP I TID och iväg till bussen! Haha, tänkte jag! Perfekt tajming. Hann dricka te, ta en dusch och hela kittet! Att öppna dörren och gå ut kan jämföras med att ta ordentligt med sats och kuta rätt in i en vägg! Vinden pinar i riktning mot dörren och himlen är full av små och stora snöflingor. Allt detta sugs omedelbart, och givetvis, in i hallen där jag står, in i luvan jag har på mig och lägger sig som ett isigt lager över min nyrakade skalle… Bittert? Knappast egentligen. Ståndaktig som jag är, :S, skiter jag i detta, vänder mig om och får fyr på ciggen. Laddar, och drar iväg till bussen med mp3 spelaren vrålande i öronen. Buss nr ett kommer in, inte min buss. Buss nr två kommer in, inte min buss heller. Nu brukar det dröja ytterligare ett par minuter på sin höjd. Jag står vänd med ryggen mot vinden, försöker slappna av och tar det sista blosset innan jag smätter iväg ciggen. Sådär liksom, perfekt tajming, trots vädret. Nu kan den komma! Men det gör den inte, jag låter ytterligare några låtar susa förbi i öronen innan jag änna börjar undra vad fan som är på gång. Såg ju bussen åka in på den där vändplanen som alla bussar utgår ifrån, på vägen ner… Fler låtar skrålar och fötterna börjar kännas som om jag sovit med dom i frysen. Ja, som ni förstår kom jag liksom inte iväg. Bussjäfvulen har uppenbarligen kört fast någonstans på vägen, och jag, mitt goda humör till trots, är inte den som står och väntar så länge att jag fryser fast. Hade kunnat ta buss nr ett eller två istället, men då hade jag fått vänta en tjugo minuter när jag väl anlänt istället… Efter tjugo minuters väntande ute i snöstormen ångrar jag med tungt huvud mitt beslut och lunkar tillbaka till lägenhetens värme. Inget annat att göra än att koka upp en varm kopp te till och spy lite galla här, tänkte jag. Så här har ni… Galla alltså. Avnjut med en flaska vitblaska istället för te. Det blir nog mer underhållande då.
Johnny – out
